Har haft en omgång med Kill Bill-filmerna igen. Kan aldrig bli dåligt. Efter ett visst antal gånger blir det dessutom så jäkla kult och man ser fram emot vissa scener så sjukt mycket. Just 2:an är jag riktigt hård på.

En av de scener jag alltid väntar på är denna. Michael Parks gör det så in i helvete bra och att det bara råkade sig i misstag så att han gjorde rollen gör mig lite galen. Tänk om han INTE hade tagit över och läst replikerna den där dagen. Esteban skulle aldrig ha blivit rätt. Aldrig.

Jag dör dramadöden. Dör hela-grejen-har-gett-mig-magknip-i-tre-dagar-och-jag-spyr-snart-döden. Dör orkar-inte-igen-är-för-gammal-döden.

Skulle göra vad som helst för ett 10-timmars arbetspass imorgon och kanske 10 dagar framöver för att va sjukt jävla upptagen. Vad som helst för att vara omringad av 5 väninnor som älskar mig mest av allt i hela världen och hur mycket jag än skulle säga åt dem att låta mig vara ifred skulle de säga "NEJ!" och tvinga mig att fokusera på annat.

Helvete.

Finns det något tråkigare och besvärligare att shoppa än BH:n? Känner man sig någonsin så ful och skör som människa då man står där och provar? Finns det något så oinspirerande att lägga pengar på? Svaret på alla frågor är nej. Inte nog med att London har gjort min garderob minimal (allt faller av mig), staden har dessutom berövat mig både bröst och höfter. Där före jul panikköpte jag en svart och en nude från Primark (detta fruktansvärda ställe) då precis ingen av mina gamla passade. Nu är de också för stora, kanske de var det från början då det här med nya storlekar kan vara förvirrande och de är dessutom av Primark-kvalitet. Det vill säga uselt.

Så nu har jag shoppat underkläder. Det var inte roligt. Dessutom har allting spets på sig. Jag har ser ni aldrig fattat grejen med underkläder. De döljs under kläder, de ska av då man sover och om någon mot förmodan ska se en lite mer lättklädd så föredrar de nog säkert att allt åker av ändå. Jag kan liksom inte strutta runt i spetsprydd BH och känna mig normal. Och jag köper aldrig matchande set. Aldrig.

Kanske om de krymper ännu mera slipper jag använda BH helt och hållet.

Whadap med papperbloggarna? Har i evighet försökt komma in på de där enstaka jag fortfarande läser men det går aldrig. Snart får det bara va. Tack ratata för att du alltid fungerar.

Vet inte om jag nyligen har sagt det eller om jag bara tänkt säga men jag kan säga igen: Basse är den bästa bloggen jag vet just nu. För det är precis så mycket blogg jag orkar läsa. In ett par gånger i veckan, fnittra högt åt ett gäng nya serier och så är det bra med det.

Råkade trycka in ett sylvasst konservlock rakt in "böjvecket" på pekfingret då jag lagade mat. Blodet började spruta och jag svor mest irriterat över maten som puttrade och ingredienser som skulle ner i grytan. Sköljde av blodflödet, hastigt på med ett plåster och så fortsatte jag. Insåg snabbt att plåstret var värdelöst för det såg genast ut så här. Naturligtvis var jag tvungen att fota mitt i paniken. I flera omgångar fick jag vira in halva handen med vessapapper som alltid blödde igenom och samtidigt försökte jag laga maten. Det gäller ju att prioritera! Har man en gång ställt sig för att hacka lök och saker så ska det minsann bli bra också.

Har aldrig någonsin blött så mycket och nu är fingret ömt och bultande. Har inget att tvätta ordentligt rent med men tycker det ser helt fint ut nu. Att något så litet kan blöda så mycket. Och att ett pekfinger kan vara så viktigt i allt man gör.

Äter i stort sett aldrig pasta nuförtiden. Även om jag äter väldigt mycket mjöliga saker nu igen så har ändå den traditionella pastan lämnat bort. Min mage är lite ledsen över mitt mjöl- och sockerintag nu för att det är så lätt äta billig nudelpåse då kylen gapar tom, för att jag har goda Pretsmörgåsar mittemot jobbet och för att choklad är så gott. Behövde något att ha till det sista av min grekiska kyckling ikväll och det blev fullkornspasta. Visst jäklar är det så otroligt gott med pasta men nu bubblar magen oroligt av måltiden och den är dessutom redan hungrig för den blev inte det minsta tillfredsställd. Pasta mättar noll, så är det bara. Synd på något så gott.